Påskafton 2007

Idag har vår dotter Carina och jag letat på Internet efter provinsen Kien Diang i Vietnam.
Tidigare i veckan fick Carina och hennes man Anders en förfrågan från Adoptionscentrum om deras intresse för adoption av en liten pojke därifrån. De blev förtjusta och tackade ja.

Nu är processen igång och någon gång i höst blir det förhoppningsvis möjligt för dem att åka och hämta honom hem till deras bostad i Göteborg.

Min fru Agneta och jag adopterade Carina från Ecuador 1975 och hennes bror Daniel kom till oss från Chile 1983.
Vi har alltså upplevt vad det innebär att vänta på ett barn som finns långt borta och ska komma till oss.
Samma erfarenhet har Anders mamma, som adopterade honom från Korea 1978.

Förhoppningsvis kan vår erfarenhet vara ett stöd för Carina och Anders vid deras adoption, även om förutsättningarna naturligtvis är olika både i tid och rum.

Nu får vi själva uppleva det som gällde för våra föräldrar när vi adopterade.

Vi ser fram emot att få träffa den lille killen och få uppleva hans utveckling.